INSTRUKTIONSBOK FÖR ATT FÅ EN LYCKLIG FLICKVÄN

22 april, 2016|Posted in: Vardagsbabbel

Jag måste ha varit en ängel i mitt förra liv. Haha, det är ju lite absurt att skriva så just nu kom jag på, för med tanke på den här djävulsförkylningen lär jag varit allt annat än en ängel. Men med tanke på vem jag lever med, lär jag varit en ängel.

I måndags efter praktiken så däckade jag ju på soffan, varpå T kommer hem med inte mindre än 3 (!) olika sorters te till mig. Jag menar, bara det. Självklart i varianter som faller mig precis i smaken, sött som bara den! Dessutom blev jag serverad inte mindre än 2 koppar i soffan under tiden han lagade mat.

Igår när han kom hem så tror jag det var som värst, ingen röst, min hals var svullen som en jävla badboll och hostan från helvetet. Nej men då kommer han in med någonting som förvisso var oerhört äckligt men med ordern om att dricka så blir allting lite bättre, haha, söten. Men det hjälpte faktiskt lite. Vad det nu var. Häxmedicin.

Sen stack han iväg till garaget och när han kommer hem, ja då har han köpt med mat och dricka hem till mig. Han visste att mitt matintag igår bestod av ett äpple och ett par skivor knäckebröd. Nu hade jag förvisso redan somnat då och eftersom jag var rädd för en till sömnlös natt så tog jag vara på den chansen och sov vidare. Men ändå. Det blev en god frukost idag!

Och allt detta, utan att jag bett om någonting. Och jag är faktiskt bara förkyld. (Känner mig dock döende, fick den manliga varianten.) Alltså, han är så jävla go. Det må hända att man tycker att jag är lättimpad med tanke på att det inte krävs mer än lite påste, kycklingsallad och häxdricka men det är inte det som är det centrala här. Det är tanken. Han tänker fan alltid på mig. Och jag uppskattar verkligen det. Det som kanske bör tilläggas är att han sedan inte kräver någonting tillbaka, om ni förstår. Han gör det av välmening och omtanke, inte för att ha ”en innestående”. Om jag ska vara helt ärlig tror jag inte ens han tänkt den tanken. Kanske det som är det allra finaste. Människor som gör ”fina” saker med en agenda och baktanke är fan det värsta jag vet. Det är äckligt. Sen försöker ju jag ge honom allt jag kan tillbaka, på mitt sätt. Men för att jag vill och för att jag älskar honom. Inte för att jag måste.

Och vet ni, han är alltid såhär. Inte bara när jag är sjuk. För er som tror att han är en egoistisk liten jävel – beep, wrong. Dock blir han ytterst stöddig när han får såhär mycket beröm, så får väl stampa ner honom lite på jorden sen. Men ja, det kan det vara värt. För jag kände ett behov av att berätta för alla hur bra jag har det.

Men vad vet jag, alla kanske är såhär? (OBS, mamma och pappa räknas inte… )
Om så är fallet är det ju fantastiskt!! Då ska vi vara glada!

Skål för kärleken!

MVH cheesy flickvän.

Leave a Reply


You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*