”MEN VARFÖR?! DU ÄR JU REDAN SMAL”

19 april, 2016|Posted in: Vardagsbabbel

För er som följer mig på Instagram eller Facebook har säkert sett att jag just nu går på diet, eller rättare sagt äter efter ett kostschema. Har fått lite frågor kring varför jag gör detta, mål, hur länge osv osv. Så jag tänkte att när min enda aktivitet för dagen är att ligga stilla i soffa eller säng så kan jag knåpa ihop några rader om det. Har märkt att det verkar vara ett väldigt lättprovocerande ämne. Fascinerande.

Först och främst så vill jag väl egentligen inte kalla det för diet. Mer rätt är väl att kalla det för deff, eftersom det är mer sanningsenligt. Men det blir diet i folkmun. Jag utesluter ingenting, jag äter kolhydrater, jag äter fett och jag äter protein. Däremot äter jag inget socker, inga snabba kolhydrater i stort sett och inte mer fett än jag behöver, lagom helt enkelt. Jag äter lite mindre än vad min kropp inklusive träning egentligen ”behöver” vilket också resulterar i en viktnedgång, men mitt absoluta fokus ligger inte där.

Först och främst så ville jag lägga om min livsstil, vilket jag tycker att jag redan lyckats med. Jag har ätit fruktansvärt dåligt egentligen under hela mitt liv. Som liten åt jag bra, vällagad mat men att få i mig grönsaker eller någonting annat än vitt bröd och snabbmakaroner var inte helt enkelt för mina föräldrar, haha, stackarna. Dom har berättat att jag som väldigt liten åt allt, som typ alla barn gör? Men att jag sedan kom på att typ allt var äckligt, speciellt allt som var nyttigt. Detta har suttit i och jag har inte gärna velat testa nya smaker heller. Har jag provat något en gång och bestämt mig för att det inte är gott – då är det så. Att prova igen har inte kommit på tal, jag vet ju redan att det är äckligt.

Till slut så nådde detta en gräns och kanske framförallt när min mage började tröttna. Uppsvälld som en ballong, med värk som nästan blev kramper var och varannan dag. När jag dessutom inte längre rider så kände jag att det var dags att ta tag i livet. Tiden och orken finns nu, därmed så finns det inga ursäkter. Så sagt och gjort, jag köpte ett gymkort och började i den änden. Jag älskar egentligen träning. Jag tävlade väldigt mycket i löpning som mindre och jag kommer fortfarande ihåg känslan av att vara sådär vältränad, stark och pigg, trots att det är länge sedan nu. Efter ca två månaders träning så kände jag att det är dags att ta tag i nästa steg, kosten. Vilket egentligen är det viktigaste och grunden till allt. Så jag bad Ted att sätta upp ett kostschema åt mig, han tvekade ganska länge men efter mycket tjat från min sida fick jag min vilja igenom. Ett strikt schema, med ”cheatdays” varannan lördag och som varar i minst 12 veckor.

Jag ville ha det såhär, för jag är en allt eller inget person. Jag behövde ett rejält avbrott från gamla vanor, ett schema att falla tillbaka på, skapa nya rutiner och sedan bara göra. Sedan ska jag inte sticka under stolen med att jag inte heller var nöjd med mitt kroppsliga utseende. Men inte heller det handlar så mycket om vad som syns i spegeln, utan känslan i kroppen. Jag kände min tung, otränad och ohälsosam. Sen vad vågen eller spegeln visar spelar ingen roll så länge känslan är sådan.

Jag har fått lite reaktioner på detta just eftersom jag inte klassas som ”överviktig” av samhället och då inte heller har någon synlig anledning att ”dieta”. Vilket ju också är helt befängt, för då har ju dessa människor redan dömt mig ändå. Hade jag varit överviktig hade alla öst på med komplimanger och peppande ord, nu får man mest en sned blick som säger ”Ja men vadå, du behöver väl inte det, du är ju redan smal”. Vissa har nästan blivit kränkta när man berättat. Men det handlar ju inte om utseendet? Där är det ju DU, som betraktare, som har dömt mig. För DU vet inte varför jag gör detta. Men DU har antagit att jag gör det för utseendets skull eller en siffra på en våg. JAG har aldrig sagt det.

Sedan sitter känslan på insidan kanske ihop med vad man ser på utsidan många gånger, men återigen så är det inte det jag går efter. Jag vill uppnå en stark, hälsosam, sund och pigg kropp som mår bra, på både insida och utsida. Jag har jobbat enormt mycket med det mentala i flera år, som ni säkert läst om också, så nu kände jag att det var dags för kroppen att göra samma resa. Därmed så är det också några kilon som skalas av, som inte är hälsosamma kilon. Som är uppbygga av raffinerat socker och dåliga livsmedel. Kilon som inte behövs.

Mitt mål med den här resan är flera. Dels, att känns mig starkare, sundare och piggare. Med en gladare mage. Dessa kan jag egentligen redan checka av. Många har frågat mig om målvikt, och någon sådan har jag inte. Jag har invägning på mina ätardagar för att checka läget, i övrigt har jag vägningsförbud. Mätning sker var fjärde vecka för att se vad som faktiskt händer eftersom vågen inte är att lita på. Vid senaste invägningen var det 6 kilo som trillat av efter 7 veckors diet, för den som är intresserad. Hur mycket mer det blir det vet jag inte. Det är inte så noga heller. Många har också frågat vad som händer efter dessa 12 veckor. Jag kommer givetvis inte att gå tillbaka till vad jag var innan detta. Jag kommer fortsätta äta nyttigt, testa nya vägar att gå men höja intaget något så att jag kommer ligga plus minus noll ungefär. Det känns fair mot kroppen att ge den varken mindre eller mer än vad de behöver utan precis den näring och energi den vill ha för att kunna arbeta på ett bra sätt.

Jag är så glad att jag tog tag i detta, jag har lärt mig massor. Jag vill få kontroll över vad som händer med min kropp, vad jag stoppar i den och hur den påverkas av det. Jag äger min kropp, och därmed har jag kontrollen över hur jag mår. Jag var inte snäll mot mig själv innan. Sen ska jag återigen inte förneka att det är roligt att se den förändringen som sker på utsidan, det är lite ett kvitto på att det faktiskt sker en kroppslig förändring. Hjärnspöken har vi väl alla, menar jag. Kan också tillägga att jag mår mycket bättre psykiskt av detta. Jag har en jämnare energinivå under dagen och slipper alla höga doppar och djupa dalar.

Sedan är det absolut även en mental resa, jag har följt schemat till punkt och pricka i stort sett rakt igenom. Ibland bytt ut vissa livsmedel mot andra med i stort sett samma innehåll men inte mer än så. Jag har suttit på middagar med vänner där dom ätit gott och jag suttit med min matlåda innehållandes råris och kyckling. Det är sådant man får stå ut med om man väljer att göra någonting fullt ut, jag hatar att göra saker halvdant. I början var hungern fruktansvärt jobbig, men efter ca två veckor så vande sig kroppen vid det nya intaget och nu är jag inte alls hungrig längre, inte mer än vad som är normalt iaf. Åtminstone inte så länge jag ser till att få i mig alla 6 målen regelbundet. Jobbigast är nu när man ligger sjuk, man har inget större matlust och man är absolut inte sugen på ris och kyckling. Helst glass och coca cola i mängder. 😉

Jag hoppas ni har en lite klarare bild av varför jag gör detta nu.
Puss i påsk!

Leave a Reply


You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*