När blev det en trend att må dåligt?

10 mars, 2014|Posted in: Mentalt

Asså snälla, gå in och lyssna på den här podcasten och ta er en funderare!

http://linnochebba.se/?p=78

Det är precis vad jag skrev om i det HÄR inlägget. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här då det är någonting som gör mig så förbannad. Det glöder i fingrarna på mig. Det är ett så respektlöst beteende att det inte är klokt. Återigen så skriver jag det INTE pga min egen situation, däremot har jag själv gått igenom en depression och ganska ordentligt panikångest som jag fortfarande jobbar med så jag vet hur det känns. Som jag skrivit förut så äter jag fortfarande medicin för det och går regelbundet i terapi.

När människor, till 90% ungdomar lägger upp mörka jävla texter, statusar, bilder osv osv på internet om hur dåligt man mår eller hur tufft man har det så vill jag bara kräkas. Det är att spotta folk som faktiskt mår dåligt i ansiktet. Jag har alltid sagt det och det står jag fortfarande för, mår man dåligt så sitter man inte på instagram, facebook, bloggar eller vad man nu använder sig av. Aldrig. Den energin finns inte! Herregud man har ju inte ens energi att ta sig upp ur sängen vissa dagar, inte äta, i n g e n t i n g. Och för det andra så lever man i en lögn, man vill till varje pris dölja sitt mående och inte fan outar man det rakt ut på sociala medier då. Knappast. Nej, någonting har gått fel när det helt plötsligt är en trend att må dåligt. Hur fan kunde det bli så? Varför gör folk så utan att må dåligt? Uppmärksamhet? Jag är övertygad om att det handlar om ett bekräftelsebehov och att man vill passa in och få någon slags tillhörighet. För alla andra gör ju så. Tyvärr.

Och om ni nu mår så jävla dåligt att ni måste svärta ner ert instagram konto eller vad det nu är så jag kan jag bara meddela er att ni är jävligt fel ute. Jag lovar, INGENTING kommer förändras för att ni sitter och skriver en massa dystra texter överallt. För helvete, GÖR NÅGONTING ÅT DET ISTÄLLET DÅ. Gör någonting av era liv istället för att publicera fula bilder överallt. Jag hade inte suttit här idag, glad och nöjd med livet trots lite ångest om jag inte gjort något åt problemet. Jag har mig själv att tacka. INGEN kan förändra något åt mig. Det måste man göra själv. Så om det nu är så tufft varför gör ni ingenting åt problemet? Ni tycks ju inte ha några problem med att berätta det för tusentals människor på nätet så varför skämmas? Det finns hjälp att få. Och dina följare på instagram är inte den hjälpen…

Det är INTE coolt att må dåligt. Asså vafan, mitt senaste år har varit det värsta jag varit med om i hela mitt liv och så sitter det folk och rent ut sagt spottar mig och tusentals andra i ansiktet med sina förbannade instagramkonton eller bloggstatusar. Visst, jag kan låta bli att läsa det men vet ni vad problemet är? Det finns överallt. Det går inte att undvika längre. DET gör mig ännu mer förbannad. Jag hade gjort vad som helst med facit i hand för att slippa gå igenom det jag gjort. Vad som helst. Men nu kan jag inte det. Så jag har vänt på det och är glad över allt jag lärt mig om mig själv och andra under den här tiden. Jag har växt som människa och fått helt andra värderingar om livet.

Just nu vill jag bara grabba tag i varenda ungdom som faktiskt sitter hemma och mår dåligt och hjälpa varenda en. Men det finns ett problem – dom syns inte. Det är dom här uppmärksamhetssökande satarna som syns överallt istället. Dom som egentligen skulle behöva en spark i röven och ingenting annat. Så snälla, är du en av dom så tänk efter en gång till. Mår du faktiskt så dåligt? Om ja – gör någonting åt det, det finns tusen vägar att gå. Om nej – ge då fan i att publicera en massa skit och gör något vettigare av din tid. Sträck på dig och var nöjd över din tillvaro istället, det kommer du garanterat må bättre av.

Det här är ett så viktigt ämne. Toleransen och trovärdigheten för psykiska sjukdomar eller besvär är redan väldigt dålig på många håll i Sverige och den lär knappast bli bättre på grund av att det ”förskönas” på sociala medier överallt. Det kommer sluta med att den som faktiskt lider av depression inte blir tagen på allvar. Då har vi verkligen ett problem…

Sen får jag ursäkta mina ordval men jag blir så fruktansvärd irriterad över det och det tänker jag visa också.

Tack för mig.

4 Comments

  1. Jossan
    10 mars, 2014

    Leave a Reply

    Men ja, bekräftelsebehov är en jävla sjukdom. Drabbar dock oftast ensamma människor som har dålig självkänsla. Blä……

  2. Rebecka
    10 mars, 2014

    Leave a Reply

    Jag har också varit deprimerad. Året 2012 var det värsta i mitt liv! Jag känner igen mig mycket i vad du skriver. Jag önskar att jag aldrig behövt gå igenom det och att jag var den jag var förut. Men nu har jag accepterat att det inte är så och, precis som du skriver, ser det bästa i hur det är.

    Skönt att du sätter ord på det!

    Jag känner också igen mig i att försöka dölja det för människor omkring mig. Det gjorde jag också. Men paradoxalt nog hade jag samtidigt en stark önskan att någon skulle förstå och ta tag i det åt mig, eftersom jag inte själv hade styrkan att göra det.

    Men precis som du skriver, upptäckte jag att jag måste själv göra något för att ta mig ur min situation. Jag måste själv tvinga mig att se allt positivt.

    Du har säkert rätt i att en del ungdomar som skriver mörka saker på fb, IG etc. gör det för uppmärksamheten. Och dom tycker jag, helt klart, ska sluta larva sig. Kanske inte alla, för jag tror att vissa på riktigt använder sociala medier som ett rop på hjälp när de inte orkar själva. Men de som söker uppmärksamhet på sånt sätt borde absolut och precis som du säger lägga av med det!

    Bra skrivet och ta hand om dig!

  3. ae
    26 mars, 2014

    Leave a Reply

    Jag tror att många av dessa personer har dålig självkänsla eller liknande problem, självklart finns det dem med allvarliga sådana problem och de behöver såklart få seriös hjälp men samtidigt tror jag att om man verkligen mår så dåligt över sig själv så vill man nog inte synas och höras överallt. De flesta är nog bara ”osäkra tonåringar” som borde sluta tycka så synd om sig själv. Oavsett så går det ju inte att ta dem på allvar när de försöker söka hjälp genom t.ex. facebook och de måste ju inse att hur mycket uppmärksamhet de än får så kommer det aldrig hjälpa dem, vad de behöver är att arbeta med sig själva och förstå vikten av att faktiskt tycka om eller iallafall acceptera sig själv. Det är något man måste lära sig att göra mer eller mindre. Men det gör mig arg när de försöker få det till att de t.ex är deprimerade, för som du skriver så: är man deprimerad så finns det ingen energi till sådant utan det kanske bara är en ansträngning att lämna sängen.

    Jag stör mig även oerhört mycket på hur folk som rent allmänt slänger sig med orden ”ångest” och ”deprimerad”. Har någon en dålig dag så är de helt plötsligt deprimerad och jag läste häromdagen en tjejs blogg där hon hade ÅNGEST över vilka skor hon skulle köpa. Det är även sånt där som gör att folk rent allmänt tar lättare på psykisk ohälsa som egentligen är allvarliga problem för dem som faktiskt lider av det på riktigt. Det är ett stort problem.

    Bra inlägg som vanligt Mikaela, någon måste sätta ner foten. Fortsätt kämpa, ditt driv inspirerar! 🙂

Leave a Reply


You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*